.

Jag har sagt det så många gånger förr.. du var min stjärna, i allt mitt mörker så var du min stjärna..
Men nu har du slocknat, helt och fullt..

Du förstår inte hur illa du har gjort mig under de senaste åren.
Jag förstår inte hur en vuxen människa kan vara så elak och omogen som du är.
Vart tog ditt gamla jag vägen? Fattar inte hur det kan slå slint i en så underbar människa
så att den utvecklar sig till en egoistisk idiot som du nu är.
Förlåt för det hårda orden, men jag är så förbannad, men mest av allt sårad. Så jävla sårad...
Jag kan fortfarande inte se vad jag har gjort för att förtjäna detta.

Och det här va fan droppen, Jag fyller 18 år om 4 dagar, det är en viktig dag. 18, det är dagen med stort D.
Du har till och med fått en inbjudan, men du tänker inte ens komma
Och inte tänker du komma någon annan dag heller?
Du struntade i att komma förra året med, det gjorde mig sjukt ledsen..
Nu fyller jag 18.. så jag trodde verkligen du skulle komma..
Du har tydligen köpt en present, men det struntar jag fullständigt i..
Jag vill inte ha dina pengar eller nånting från dig när du inte vill ha med mig att göra..
Du kan inte ens lämna den själv, tänker skicka ett paket på posten lixom, Hallå?
Jag vill inte ha nån present, den enda presenten jag vill ha är ditt gamla jag,
och att du ska komma o fika åtminstone..
Men dina prioriteringar är så fruktansvärt märkliga..

Hon har förstört dig totalt, hon är ingen bra människa, överhuvudtaget!
Du skulle klara dig bättre utan henne...
Jag tyckte illa om henne från första sekund, men jag har inte sagt nånting,
jag har inte låtsas om det, för DIN skull!

Allt det här är så oerhört jobbigt, det sitter och gnager inom mig konstant.

Jag har försökt att bjuda till, men jag vet inte längre vad jag ska göra..?
Det går inte att koppla bort, det finns där inne, och vägrar försvinna.

Att du kan välja bort mig totalt är något som jag aldrig kommer att förstå..
Välja bort mig men inte honom?
Vad har han som inte jag har? Det är en fråga jag ställer mig dagligen...